Redan i somras såg jag att Dirty Dancing skulle sättas upp i Stockholm och bestämde att vi skulle gå, för detta besök inkluderades också Johans mamma då hon i likhet med många andra är ett inbitet fan av filmen. Johan fick uppdraget att beställa biljetter och styra upp en mysig Stockholms helg. Vi hade visserligen bra platser men det var lite absurt att vi satt på rad bakom varandra istället för bredvid.. Nästa gång kanske jag ska ta ansvar för biljettbokningen när allt kommer kring.
För första gången när jag gått på teater eller musikal så var det faktiskt ersättaren som gick på scen, ordinarie Johnny kunde inte uppträda så hans stand-in fick istället göra rollen på bruten svenska. Men han var otroligt duktig så ingen skada skedd. Delar av dialogen och självklart musiken var förstås på engelska, publiken skulle aldrig ha accepterat något annat.
Musiken dunkade igång musikalen, inledningsvis lät det som samma låt som startar filmen men det var faktiskt "This Magic Moment" istället. Annars så var självklart alla låtarna med och en hel del fler. Det var ständigt musikflöde.
Med hjälp av en roterande platta mitt på scenen och andra fiffiga tekniska lösningar och praktiskt rekvisita så flöt hela föreställningen otroligt bra med snabba scenbyten och emellanåt två scener igång samtidigt. På scenen fylldes faktiskt luckorna från filmens handling igång, det var en hel del extra som smugit sig in i manuset.
Det märktes tydligt att större delen av ensemblen var rekryterad från olika dansakademier, i stort sett all dialog fanns hos den mindre grupp som handlingen kretsade runt. Resten av ensemblen "bara" dansade. Ojoj, vilken dans, på flera ställen klart snyggare och häftigare än dansen från filmen.
Chinateatern är onekligen en väldigt bra lokal för en så pass dansande musikal, sikten stördes minimalt av de andra personerna i salongen. Enda minuset är att foajén och toalettantalet var kraftigt underdimensionerat.
När det var dags för slutscenen och den låten alla väntat på så nästan lyfte taket i salongen som följd av publikens jubel. Johan mumlade något efteråt om andelen kvinnor där inne och att männen väl mest var sällskap. Men han hade trevligt han med!
Att gå på en musikal baserat på en film jag sett om och om och om igen är med blandade känslor, men precis som när jag såg Grease på scen för många år sedan så tycker jag att Dirty Dancing alldeles utmärkt klarar av flytten över till live-scen.
Det var utan tvekan en magisk kväll!
"Nobody puts Baby in the corner!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar